Dennis Ljunggren har inte fyllt 50 – än. Det närmar sig däremot, men trots sin i politikersammanhang ringa ålder tillhör han Ales mest rutinerade. Han gjorde debut i Nödinges kommundelsnämnd redan 1991 och har sedan dess med två års undantag varit förtroendevald. Ändå finns det kvar en stark drivkraft.

– Engagerar du dig politiskt kommer du snart upptäcka att du aldrig blir klar. Jag vill ha ett samhälle där jag vet att mina föräldrar, barn och nu även barnbarn har det bra. Nu tycker jag att vi har det bra, men det finns alltid saker att förbättra. Jag känner mig inte färdig, säger han.

Vad kan bli bättre menar du?
– Jag vill se ett samhälle där varje individ reagerar om man ser en utsatt person. Det är inte bara lärare eller vårdpersonal som ska anmäla när de ser att någon far illa eller riskerar hamna i utanförskap. Alla måste agera, arbetskamrater, grannar, du och jag. Först då kan åtgärder sättas in i tid. Den viktigaste rollen spelar alla tonårsföräldrar. Om de hittar narkotika eller lustgastuber ska de inse att här krävs det att någon mer kommer in och tar ett samtal, men jag vet att man som förälder vill tro det bästa om sina barn.

Dennis Ljunggen röstades enhälligt fram som Socialdemokraternas förstanamn på årsmötet i vintras. Detta efter år av inre turbulens och lägerbildning i partiet.

– Det ligger bakom oss nu och jag känner att vi trots allt har gått stärkta ur alla turer. Framöver tror jag det är viktigt att vi har en lagom omsättning av de som får de tyngre uppdragen. Vi måste bli bättre på att inkludera fler. Vi ska vara ett lag som spelar tillsammans och undvika konflikter mellan generationer. Vi ska spela i samma lag, menar Dennis.

Inte hela sanningen
För många är han politik från topp till tå, men det är inte hela sanningen. På hemvägen från en dagkonferens med jobbet föreslog en kollega att de skulle gå på bandy, en träningsmatch i Ale Arena mellan Surte och IFK Kungälv.

– Jag hade aldrig varit på bandy tidigare och kan absolut inte stå på ett par skridskor, men vilka underbara människor jag träffade. Bandyfolket är ett helt eget släkte. Det var fest, glädje och gemenskap. Det tog tre eller kanske fyra år innan någon pratade politik med mig. Bland Surtes supportrar blev jag bara Dennis. Så är det fortfarande, men självklart får jag några frågor om varför kommunen gör som den gör. Det är helt naturligt, men jag känner ändå att jag har hittat ett andningshål som jag inte visste att jag faktiskt hade saknat, berättar han.

Han har fler frizoner. En av platserna är husvagnen på Almöns camping. 

– Där kommer jag som vanligt att tillbringa större delen av semestern. Det blir sol, bad, grill och tid till att lyssna på sommarvärdarna i Sveriges Radio. Det gillar jag.