Alesamverkan prioriterarar Sveriges största sparande!

Alesamverkan prioriterar Sveriges största sparande!

I det senaste numret av Alekuriren framkommer att Sverigedemokraterna (tillsammans med resten av Alesamverkan) avser att avskaffa nolltaxan för barn och unga inom föreningslivet med motivet att skydda skola, vård och omsorg. Samtidigt planerar man att höja LOK-stödet för att främja ungas deltagande i föreningslivet. Ursprungligen infördes nolltaxan i Ale för att minimera administrationen. Nu föreslås istället en organisationsstruktur för fakturering av användningen, samtidigt som mer bidrag ska utgå för att kompensera för att nolltaxan tas bort. Detta skapar endast ytterligare administrativa bördor.
Om ett verkligt engagemang för att främja skolan och omsorgen i Ale existerade skulle man stött de förslag som lagts fram i kommunfullmäktige, vilka inneburit minskade administrativa resurser och ökade satsningar på skolan och omsorgen. Istället har förslag lagts fram för att ha ett av Sveriges största sparande, vilket resulterar i betydande nedskärningar inom dessa viktiga områden. Samtidigt har man markerat att behålla så mycket administration som möjligt.
Politik handlar om att prioritera, och både Sverigedemokraterna och Moderaterna prioriterar att ha Sveriges största sparande samtidigt som de föreslår åtgärder som ökar administrationen. Detta specifika förslag innebär enligt vad vi kan se inga ytterligare medel till kommunen, utan bara en överföring av pengar mellan föreningar och kommun. Detta sker samtidigt som skolan och omsorgen står inför drastiska nedskärningar.
Om avsikten är att endast bedriva lagstadgad verksamhet, vilket verkar vara riktlinjen för partierna i Alesamverkan, vore det ärligt att förklara för Ales invånare att man i själva verket strävar efter att avskaffa allt stöd till föreningslivet och civilsamhället. Det är dock värt att påpeka att det inte finns något lagstadgat krav att ha betydligt mer administration nu än för 20 år sedan. Detta framgår tydligt genom kommunens redovisning, där personalstyrkan inom skolan och omsorgen inte ökat under de senaste två decennierna. Däremot har den ökat markant inom andra områden utan någon lagändring som tvingat fram detta.